Stackars Stella, hon har precis blivit opererad. I förra veckan så var vi ute och hon pep till i skogen men sprang sedan vidare och lekte. När det var dags att gå hem så ville hon inte gå och vägrade stå på höger framtass. Jag bar henne hem och David tog henne till djursjukhuset dagen efter. Där röntgades hon och det konstaterades att hon hade en lilltå som gått av, den avbrutna delen låg löst i tassen. Operation rekommenderades då de inte kunde säga om det skulle läk eller inte. I måndags opererades hon och är numer världens ynkligaste hund, med tratt, bandage och allt. Men hon har varit jätteduktig! Jag får ge henne smärtstillande och vi har fått byt bandage på henne, inte för att det har varit helt lätt, det krävs att man är två!! Nu hoppas vi bara på att hon blir helt återställd, PRONTO!

Stella har ju vägrat att gå i trapporna här hemma, men nu går hon i dem! Vet inte riktigt vad som hänt men det är som att hon alltid gått i trapporna. Förut så kunde inte ens grannhundarna Sultan och Delya locka henne upp och ned för trapporna. Men nu så springer hon glatt upp och ned så nu kan vi inte släppa ut henne i farstun längre. Hon har ju alltid velat säga hejdå till alla som går, hon står och väntar där tills gästerna gått ut genom porten.

När vi skulle ut på kvällsprommisen så var det lite snö på backen. Stella älskar verkligen snö och blir helt tossig och skuttar runt som en tok. Man blir lite full i fniss av att se henne i snön. Hoppas att det blir lite snö så vi kan leka och åka lite pulka med Matheo. Vi tänkte att hon ska få testa att dra honom i pulka, då borde hon bli trött!

Det gäller att passa på när solen äntligen är framme. När solen skiner in genom fönstret så hittar man Stella i solväggen...

Grannen som har två hundar ringde på dörren för ett tag sedan och lämnade världens älgben som hon kokat åt Stella. Innan vi gav benet till henne fick hon mat och vi tog en prommis, aldrig någonsin har hon haft så bråttom hem, hon visste ju att nåt gott väntade.

Stella brukar oftast sköta sig alldeles utmärkt. Hon har t.o.m blivit mycket bättre sen vi fick Matheo. Men ibland får väl även hon sina tokspel... Idag var en av dom dagarna. Så här gick det till när hon gjorde mig fullkomligt GALEN idag:

Jag var ute och prommenerade med henne som jag brukar på morgonen och eftersom jag skulle in till stan och träffa fru Alm (hahahaa) för en lunch med Fuji-gänget så tänkte jag att vi först tar en prommis och sen får hon springa av sig lite på ängen. BIG MISTAKE!! Vi kastar lite pinnar och hon är jättenöjd med att springa efter dem i leran och när det är dags att sätta koppel igen så får hon upp ett spår och drar iväg. Då ser jag att ca 5-6 meter från där hon stod stod det 2 rådjur... Hon försvann kvickare än kvickt och jag stod kvar som ett fån med kopplet i handen.

Vad göra nu?? Ja jag kunde inte göra så mycket annat än att vara kvar på ängen och ropa efter henne med tanke på att jag hade Matheo i vagnen. När jag stått där i mer än en kvart och sett både henne och rådjuren springa förbi emellanåt så kommer dagisbarnen, neeeeeej!!! Det fattades ju bara det! Jag förklarade för en av fröknarna vad som hänt men de brydde sig inte nämnvärt och lät barnen springa omkring på ängen och i skogen där Stella fanns. Efter bara ett par minuter så såg jag Stella uppe på berget. Jag ägnade säkert 10 minuter på att få tag i henne, sen gick vi hem med bestämda steg och jag var så arg, så arg, så arg! Stella förstod att hon gjort fel och gick in och  lade sig i sängen med en gång. Hon drack inte ens vatten.

Sen åkte jag iväg in till stan och David kom hem. När han gick ut med henne så gjorde hon samma sak IGEN!! Vad är det för fel på byrackan?!?!  Hon har aldrig betett sig så förut...

Jag var länge emot Facebook och det tog evigheter innan jag registrerade mig dig, men efter lite (mkt) tjat från de flesta så kände jag mig tvungen. Jag tycker det är bra på sätt och vis att man hittar personer som man inte haft kontakt med på länge och kan se vad de har för sig nu och så men det betyder ju också att man får dras med de som man inte vill ha kontakt med... Jag har ju lite svårt att ignorera...

Idag hade jag fått en request ifrån tjejen som vi köpte Stella av, och det var ett stooooort plus! Jag blev överlycklig! Nu kan vi kanske få se mer bilder av hundarna, mer info och kanske en träff... Ska tjata lite på henne!